Monday, April 4, 2011






Vi bodde kvar på hotellet natten till idag måndag också, och gick upp tidigt i morse för att åka hem till jobbet. Joseph klarade biffen hem på 3,5 timmar, så vi var på där klockan 10 som vi lovat trots att det regnade i natt. De urusla vägarna är en av de saker man slås mest av här nere, det är rent ofattbart att det får fortgå år efter år. Ett par mil hade vi på ”tarmac” road, då vi var uppe i 110 km/tim på asfalten, annars är det kanske som mest 60 man kan hålla. Man måste hela tiden välja lämpligaste linjen för att undvika hål, vattenpölar och boskap.
Idag var jag bara på mottagningen, och tyckte det gick rätt hyggligt. På förmiddagen hade vi bland mycket annat 4 våldtäktsfall. Flickorna och kvinnorna har det inte lätt här nere, under eftermiddagen tyckte jag nästan samtliga som sökte var antingen gravida eller fortfarande ammade.
En rejäl regnskur under lunchen, promenad ikväll. Luften är friskare nu, det är inte alls lika hett längre som skönt är.
Bilderna visaren skylt utanför hotellet, Joseph och jag vid bilen och lite bilder från vägen. En liten getfamilj sökte skydd mot regnet utefter vår husvägg, jag har inte sett dem härinne på området tidigare.

3 comments:

  1. Vilken härliga människor ni verkar vara. Och vilket gediget arbete ni utför - framför sådana här människor (men alla kan någonting - så är det).
    Jag tror nog ni är försiktiga - när det gäller ålande eller springande djur.
    Mycket trevligt att följa ert arbete.
    På återseende. En tjej/tantig patient.

    ReplyDelete
  2. Hej igen!

    Håller nu på att kolla priser på ett litet plan med en billig fallskärm (lägger mina sekiner på mina älskade tänder). Så var inte för säkra jag kanske dimper ner någon dag.
    Tjej/tanten igen.

    ReplyDelete
  3. Usch usch usch! Såg ni Hämden av Susanne Bier, den Oskars vinnande filmen med Persbrandt i huvudrollen innan ni åkte? Jag antar inte, men det du beskriver är skrämmande likt det fruktansvärda i den som gjorde mig riktigt låg och tveksam till vissa människors rätt att leva... Nej fy så säger man kanske inte men, ja ni får se själva! Ska se om vi kan ta med den ner kanske!
    Jag har förresten börjat tänka på packningen nu, jag är "psykiskt taget" hos er om ca 1 v. Sååå laddad!
    Kram o puss

    ReplyDelete