Safari Tsavi

Veckans enda lediga dag klev vi således upp 0530 för att få en snabb kaffe innan morgonens ”gamedrive”. Det ljusnade snabbt när vi, i de lätta dimmorna gled ut ur den vackert belägna Kilagony-lodgens bevakade port. Tsavo är Kenyas största och kanske naturskönaste nationalpark. Vulkanberg av alla storlekar omväxlande med prunkande grönska som måste ha en otrolig omsättningskraft med tanke på de mängder av gräs- o lövätare som går fram som veritabla slåttermaskiner dag som natt. Det kom ett rejält regn den andra natten som skapade en trolsk soluppgång och till vår häpenhet skingrades slöjorna som mestadels döljer Afrikas högsta berg, Kilimanjaro. Nästan 6000m högt. Det blir nog det mest bestående minnet från denna helgtrip.
Toyota Corolla från 1992 är kanske inte den bästa safari-jeepen precis. Det skumpade o skramlade från underrede o bakaxel, så jag var övertygad att vi skulle bli stående med nåt haveri, omringade av nyfikna lejon o hungriga hyenor. Joseph, vår chaufför visade sig dock ha superkoll på den japanska skrothögen och därtill är han fena på att hitta rätt väg genom vattenhinder och djupa ”potholes”. Man har ju hört att ensamma elefanthannar kan vara farliga. Joseph tvärnitade när ”probably the biggest elephant in the world” plötsligt stod mitt framför Toyotan. Han viftade ivrigt med de ladgårdsdörrstora öronen och kastade irriterat huvudet åt sidorna. Joseph la in backen o rivstaartade bakåt! Besten efter. Han jagade oss några hundra meter, men Joseph var snabb, fast erkände också att detta inte var helt ofarligt. 6,5 ton elefant vänder lätt upp-och-ner på en Corolla! Efter dessa gastkramande morgonupplevelser blev det lyxfrukost med utsikt över vattenhålet som dygnet igenom skänker otörst o svalka för savannens alla djur.
Några timmar vid poolkanten blev det också innan lunch och kvällsdrive. Kanske det obehagligaste hände på väg hem till lodgen då Helena plötsligt tjöt till. En tse-tse fluga bet ett blödande sår mitt fram på ena stortån! Googla gärna på denna obehagliga luftfarkost, så ser ni att den har vad man kallar en ”köttyxa” framtill och bär med sig sömnsjuka med personlighetsförändringar som bryter ut efter en till två veckor, så vi får väl se om ni känner igen eran mamma när ni kommer hit barn!