Annorlunda här i Kenya är bara förnamnet! Ingen kan till exempel föreställa sig hur vägarna är här utan att uppleva det. I baksätet på en Toyota Corolla Sedan där man sitter lika mycket i taket, som på sätet och där träningsvärken i armarna kommer av krampaktigt hållande i vägghantaget.
Man har också en ganska hård straffsats för stöld jämfört med oss. Öga för öga osv …är bara löjligt här. Fotot av en artikel där förövaren som stulit en klocka värd 400 shilling, 35 spänn, dömdes till hängning - det är väl ett tydligt exempel på hur olika det kan vara. Man tycker det kunde räcka med att de högg av honom handen, eller?
Hilton i Nairobi är fräckt!! Särskilt när man kommer direkt ur bushen. Första vite mannen, förutom undertecknad, på tre veckor dök upp där - sensation. Att gå runt i foajén o se Humpery Bogart o Ingrid Bergman o alla gamla attiraljer från luftballongresor o safaris som är från början på förra seklet. Blandat med mässing, marmor, slipat glas o tjusiga livréklädda människor som behandlar en som vip´s.
Flyget till Kisomo bjöd på en utsikt över ett landskap som man inte förväntat sig. Visst ser det mest ut som vi flög över månen!?! Fantastiskt!
Syster Margret mötte oss med en skithäftig Toyota Prado med chaufför. Efter snabbshopping i storstan bar det av till Homa Bay, där Helena var som jeepdoktor för två år sedan. Först anständig asfaltväg som byggts sedan Helena var här, sedan traditionell skumpa-bumpa tills vi kom fram till Turisthotellet. Det ligger jättemysigt nere vid Viktoriasjön med en utsikt som Alberts bara kan drömma om. I parken sitter man under paraplyträd på härliga trämöbler samtidigt som kamelerna struttar omkring och får, getter o maraboustorkar tävlar om gästernas uppmärksamhet.
Syster Margret tog med sju av sina "orphans" till Turisthotellet, för dom tycker det är så roligt att leka i parken. Där finns, förutom alla levande djur, träfigurer i full storlek av flodhäst , giraff o noshörning bl.a.
Imponerade blev vi direkt av Margrets föräldralösa barn. Cindy som hittats som bortkastad i en latrincistern med en plastpåse instoppad i munnen. Nästan död. Några år senare springer hon runt här i parken och när Margret ber henne komma o visa sina konster, så räknar hon o skriver vid fyra års ålder. Jovisst. Syster Margret gör något stort här. Ska bli spännande att se hennes projekt i morgon.
Farbrorn som kämpar i uppförsbacken med sin cykel är en detalj som vi skulle behövt Clas här för att ordentligt fånga in i objektivet. Det fins massor av otagna fotos!!!!