Regn och lek

Nu är det redan en vecka sedan vi lämnade världen hemma. Vi börjar gå lite långsammare, och vila middag emellanåt! I natt kom det första rejäla regnet, det bara dånade ner, och en likadan skur i eftermiddag. Det varar bara en halvtimme eller så, sedan skiner mestadels solen igen, men man kan inte ligga och steka sig, utan får hålla sig i skuggan, annars blir det outhärdligt...

Vi har försökt ta en motionsrunda varje morgon runt ett litet berg i närheten, det är härligt med den friskare luften, alla fåglar, lite lätta dimmor, och vuxna och skolbarn som går till sina respektive verksamheter.

Nu har jag kunnat sköta en del sysslor själv, gå lite rond, ha mottagning med mera. En del mycket udda bushfolk kommer in här, som ingen kan prata med. De är långa och smala med mycket vackra ansikten. En 90-årig kvinna ligger inne just nu, halva släkten är med henne och ligger i korridoren på bastmattor. De vill ta henne med hem nu, jag tror de får åka imorgon. Annars är det mycket komplikationer till graviditeter och förlossningar. En del ormbett, tbc, hiv, malaria, lunginflammationer, värk, urinvägsinfektioner, ja listan kan göras lång. Det kommer 50-70 patienter/dag till den öppna mottagningen, några tidsbeställda besök existerar inte. Vi är ett par stycken som delar på dessa.

Efter jobbet tog vi fram cyklarna som finns här, samt ett par bollar jag haft med mig. Vi pumpade dem hos en däckreparatör, och fortsatte till den lilla landningsbanan i byn. Där spelar ett antal barn fotboll på kvällarna med en hemmagjord trasboll, så de blev ju överlyckliga när vi kom tillbaka som vi lovat och överlämnade dem. En fotboll till killarna och en volleyboll till tjejerna... Var de sedan tog vägen vet vi inte, men jag har 8 till!

Tema DIASTEMA!

Dagens fall har också ett stort mellanrum mellan framtänderna, men det är följden av att han förlorat den ena framtanden. Här i Mutomo spelar detta inte så stor roll eftersom många är skapta med stora mellanrum fram och många har tandluckor här o var. Han kom för att bli av med 6-årstanden, höger uppe. Den viktigaste av tuggtänderna! Tja, som ni ser, när den kommit ut, så var det nog lika så bra.Tänder kan ha olika färg. På SMS fick jag idag förfrågan från en svensk kändis om tandblekning. Det skulle nog ta en stund att få dessa tänder vita. Men som Viktor Borge sa när man tyckte att hans pianotangenter var gula: "Min elefant var rökare!"

Förebyggande tandvård kan man inte stava till här. En jättegrej att få ordning på och då går givetvis HIV och analfabetism före. Syster Kathleen o jag talade ändå igår om att jag kanske ska ut o prata för lärarna på några skolor. Det kan ju aldrig vara fel. Kanske det passar bra de dagar som Arvid o Erika är här o kan avhjälpa tandvärkar o dra ut tänder, medan jag är på skolor.

Hygienen här på sjukhuset och på vår tandklinik finns det mycket att orda om. Jag ska återkomma till det, men redan nu kan jag varna känsliga personer. Zimmerman o Sundqvist ska inte läsa bloggen den dagen. Då sover Ni inte gott.

När jag gick hem på fikat idag lastade man upp ett tygbylte på en madrass på ett lastbilsflak. Det var ”sista färden hem till byn”. Här gör sig livets skeden väldigt påmint.

Efter ett par dagars arbete på mottagningen mest, men även rondande på avdelningarna, kan jag snart känna att jag börjar göra lite nytta, men det är svårt! Dels är det språket, dels helt andra sjukdomar, dels annan behandlingstradition...

Alla hjälps dock åt, och är tålmodiga.

Vi går på rast ett par gånger under dagen, så det blir mer pauser än jag är van vid, men skönt i värmen. Idag kom min låda fram som försvann på flyget hit med grejor jag inte tänkte ta med hem igen. Det var handskar, handsprit, läsglasögon, pennor, fotbollar, schampo, deo, myggstift och några påsar med mjölmixer till bröd! Ett av dem hade gått sönder, kanske de trodde det var knark i tullen? Man gjorde ett av Kenyas största heroinbeslag precis vid Wilsonflygplatsen där vi flög till Mutomo. Det rullade in en massa militärbilar med tungt beväpnade poliser på plattan när vi stod och lastade in i vårt lilla plan, sen läste vi om det i tidningarna dagen därpå.

I går kväll var vi inviterade på middag till vår granne Anita, och chefen sister Kathleene var också med. Vi satt ute på hennes altan och hörde syrsor och allehanda ljud från buskagen ovanför. De är båda bestämda irländskor i 70-årsåldern med vitt hår och mycket skinn på näsan. Till vår förvåning sippade båda på varsin rejäl martini som fördrink med tilltugg, och 2 flaskor vitt gick åt till den stekta Red snapper-fisken som serverades med stuvade grönsaker och potatismos!. Till efterrätt crème Brule. Vi fick sjunga som tack i den tropiska natten. Vi fick oss också många fantastiska historier till livs, de har båda arbetat här nere i 30 år. Förutom dem finns här bara en till vit i byn, och det är sister Bridget, som sköter apoteket, hon är i samma ålder och utseende.

God natt för nu

Helena

Thore Skogmans överkvinna!

Thore Skogman kan slänga sig i väggen! Idag har jag hittat ett diastema (mellanrum mellan tänder) som inte går av för hackor. Se foto! En trettioårig kvinna som jag trodde hade råkat ut för nån olycka eller haft kvar mjölktänder för länge. Nej, hon var skapt sån! Patricia, min sköterska, berättade att det finns flera såna här. Talar för att det är nåt genetiskt. Får se om det dyker upp nån mer.

Igår, söndag, knallade en fyrtioårig kvinna med världens tandvärk hela vägen hemifrån, ca 50 km. Hon väntade utanför sjukhusporten till i morse när vi öppnade för att få en tand utdragen. Det är ändå härligt att förstå att man känner till vår klinik och vad vi kan hjälpa till med.

24 patienter idag. Ingen lagning, men 23 tandutdragningar och en snäll tumör som Helena skickade in till mig.

Söndagsfrid!

Söndagen är ju vilodagen, men vi har passat på att göra sådant vi inte kan hinna annars. Morgonen startade med mässa i sjukhusets kyrka. Mer än 300 deltagare, de flesta skolbarn. Den varade i två timmar, och samtliga barn från 7-16 års ålder satt helt knäpptysta och stilla, utom när det var högljudd rytmisk sång med handklappning förstås. Otroligt fascinerande! Sedan hem för frukost med Anna, vår "inneboende" student. Hon har hamnat här tack vare att hon känner en läkare, Ulla från Skövde som varit här många gånger. Hon ska börja läsa medicin i höst, och gör nu lite olika saker under våren. Vi har ett hembiträde Selina som fixar det mesta, vi trodde hon var ledig idag, men då kom det en annan, Francesca. Vårt kylskåp har kommit igång, så snart har vår mat frusit igen, hoppas vi.

Efter frukosten gick vi ut en långpromenad på tre timmar tillsammans, i middagshettan.- Tokiga vita människor. Vi gick upp på berget bakom oss för att se på utsikten. Vi gick fel många gånger innan vi kom runt ett annat berg, där vi ska ta vår morgonpromenad. Man träffar idel vänliga människor som vill visa vägen. Lite försiktiga var vi då det finns giftiga ormar här, men allt gick bra.

Vi har hälsat på vår granne Anita som är irländska och nu jobbar här i Kenya på 18:e året, vi ska på middag till henne i morgon. Nu har vi Anitor som grannar både i Vänersborg, på Smögen och här! Sedan kom också sister Kathleen och hälsade oss välkomna. Hon är chefen och också irländska som har varit här i 30 år nu, en imponerande kraft.

Nu blir det snart mörkt, Lars gick ut på stan för att fota lite med sin nya kamera, jag hoppas han inte glömmer bort tiden utan kommer snart, för om en kvart ser man inte handen framför sig. I kväll blir det spagetti och köttfärssås, och jättegod fruktsallad. Annars är det mest vatten man längtar efter, för det är rejält varmt både natt och dag, och en bordsfläkt är det enda som kan lindra något inne.

Mitt jobb är inte lika enkelt att komma in i som Lars, jag har varit med på rond, och lite på operation, men själv tror jag det passar bäst på mottagningen, men då behöver jag ha en tolk. Vi får se vad dr Amollo och dr Sarah hittar på till mig i morgon. Det finns ett par CO; clinical officers också, Daniel och Alex, som är ett mellanting mellan läkare och sköterskor, de har jour och verkar vara mycket duktiga. Journalsystemet är helt datoriserat, även receptförskrivning, så efter patienten är klar på mottagningen går de upp till ett litet apotek och får sina mediciner. Sjukpanoramat är ju lite annorlunda än hemma minst sagt, och på avdelning har jag ju inte jobbat på länge. Det är vanlig vuxenavdelning med 60 platser, en barnavdelning, samt förlossning och neonatal, sammanlagt kanske 100 sängar. Det finns några intensiv- och isoleringsplatser, ett lab, röntgen för lungor och skelett. En HIV-klinik, med mera... Apropå det elektriska har klinikerna stora reservaggregat när strömmen går, så där klarar man sig bra.

Jag återkommer....(Helena)

Fotbollsfest i Mutomo!

2-1 till Kenya mot Angola i gruppspelet till afrikanska mästerkapen är ingen stor sensation i Lilla Paris, men HÄR! Får man dessutom uppleva stämningen när Afrikas Zlatan gör det avgörande målet alldeles före slutsignalen sittande i den lilla bykrogen, så är det nåt man kommer ihåg länge. Att vi hamnade i denna härliga situation kommer sig av att vi blev inbjudna till festen som ordnades för den bastanta dam (se foto!) som just utmämnts till Mutomos polischef. Det blev ugali (majsgröt) och getgryta som slevas in med fingrarna. Avslutet blev högtidligt med tacktal från såväl regionpolischefen som det svenska doktorsparet.
17 utdragna tänder och en lagad blev facit efter första hela dagen på Rotary Dental Clinic. Syster Patricia och patienterna har bestämt terapin långt innan doktorn kommer in i bilden. Det är nog på sitt sätt bra. Reparation och profylax måste föregås av ett organiserat arbete i större skala än vad vi kan åstadkomma här. Lindra mot tandvärk och trösta är väl den hjärtesak vi kan bjuda på. Det var ju Askleipos huvudteser så det duger nog.
"Earth Hour" blev "Earth Day and Night" här uti bushen. Först frampå dagen idag har strömen kommit tillbaka, så det lilla lager av mat som vi bunkrade i Nairobi har inte mått så bra i den varma frysen. Trösten är att dom ser ut att leva rätt gott på det där majsmjölet och getgrytan. Kanske blir det lite mindre okynnesätning också.

Drygt ett dygn sedan avfärd från Vänersborg, och nu är vi i en annan värld. Klockan är 21 och det är kolsvart, för vi har ingen ström i huset. Vi lyckades dock få till både telefoner och modem innan vi lämnade Nairobi, förutom att vi provianterat en massa mat. Vi har skajpat med Stella, men hon tyckte vi såg hemska ut för vi fick lysa på oss med ficklampor för att synas på bild. Utfärden till Mutomo var mer hisnande än vi räknat med. Vi flög med ett litet Cessnaplan med en kvinnlig pilot, Jane, och det skumpade upp och ner tills vi landade på en liten jordväg, där alla bybor plötsligt kom uppdykande ur buskarna för att se på oss...

Kort överlämning från våra företrädare, som skulle åka samma plan tillbaka, och för Lars del sedan hals över huvud in i verksamheten med två extraktioner på eftermiddagen. Jag har haft rundvandring, sen vilade vi och gick en promenad. 28 grader varmt i kväll, snart tror jag vi lägger oss..

Helena

Nu är det snart två år sedan senaste inlägget (förutom bilden), men nu är det snart dax igen!
Torsdag 24 mars åker vi, både Lars och jag, till Mutomo Missionssjukhus i Kenya för att arbeta som tandläkare respektive allmänläkare där. Spännande!