Tuesday, November 22, 2016

Afrika blommar!

Under vår tid här kommer det korta regnet, vilket innebär att allt successivt förvandlas från att ha varit helt förtorkat och gulbränt, till att nu skjuta skott, grönska och blomma. Att det samtidigt sker till priset av mer eller mindre häftiga skyfall dagligen, som förvandlar jorden till såphal lervälling och  oframkomlig gyttja får vi ta. Det är en helt annan natur nu än när vi kom, och vilka dofter sen!
Här poserar Lars vid ett litet eucalyptusträd. Det är nästan alltid sol och fint väder antingen morgon eller kväll ändå.

Odlingar av jättelika riddarsporrar

En litet Hibiscusträd utanför vår mottagning

Det gulbrända flygfältet i början av vår vistelse, knappt ett grönt strå.

Blommande och doftande Mimosaträd

En rosenliknande buske i Charlies trädgård

En annan namnlös buske där, även doftlös Fläder i blom, och massor av Bougainvillea i många färger fanns i närheten

Vi bor ju på en rosenfarm, så detta är en inomhusbukett i vårt vardagsrum

Utanför mottagningen något som såg ut att bli en Amaryllis, men den grävde vaktmästaren upp, för den var i gräsmattan och inte i rabatten!

Baksidan av mottagningen där sköterskorna satt potatis!

En häck utan doft, men nåt som ser ut som Kaprifol

Så här grönt är flygfältet och de nysådda vetefälten nu. Nedanför breder den torra savannen mot Ex-Lewa och Laikipiaplatån ut sig. Där går alla kända vilda djur

Blommande Jättekalla

Någon fetblads- eller sedumväxt?

Blommande Ginstbuske

Vit och blålila Afrikansk Lilja, Agapantus i massor

Sist den doftande häcken av Fjärilslavendel runt vårt hus, den blommar kontinuerligt...

Thursday, November 17, 2016

Äntligen mer bilder!



Nyfikna barn på skolan i Nanyuki
Man kan behöva tröst när man dragit ut en tand...
Här väntar fler på att bli undersökta av dentisten...
                                        En kvinna med mycket lågt blodvärde

Denna bebisen hade svårt att komma igång, var överburen 

Till slut fick han komma till mamma, alla lyckliga och trötta..

En oerhört glad 53-årig man i tjusig hatt, hade dessutom dreads inunder! minns knappt vad han sökte för ;-)

Lars simmar i övre poolen, elefanterna på väg ner i den nedre..!
Vakter på väg ut för nattens bevakning av noshörningarna


Walking safari, på väg ut på Pride Rock med beväpnad tracker och guide


Lunch hos Tony och Rose Dyer




Simba själv ryter ifrån



Wednesday, November 16, 2016

Snart har det gått en vecka sedan förra inlägget. Arbetena rullar på bra, fulla av överraskningar varje dag. Två gånger har vi fått köra till Meru hospital med dåliga patienter som inte haft pengar. Den första var i fredags, en lite äldre flerbarnsmamma kommer in med sin son som ramlat dagen innan och fått en klart bruten underarm. Hon trodde vi kunde hjälpa, pojken hade jätteont och grät. Vi förklarade att han måste röntgas, kanske reponeras något och sedan gipsas. Hon hade inga pengar och började gråta hon också. Till slut gav vi henne 100:- var och tog henne med i bilen när vi var klara och åkte till sjukhuset som ligger en halvtimme åt fel håll. Han kved och grät vid varje gupp i vägen trots mitella och värktablett. Vi blev väl mottagna, och kunde sedan nöjda åka hem för helgen.
Under helgen hade vi det lyxigt på en fin lodge i närheten, med vackert boende, god mat, trevliga människor (vi återsåg en tysk veterinär som jobbar med shejkernas fullblodshästar i Dubai, träffade honom här för två år sen!). 
En härlig bilsafari med tillhörande sundowners på lördagskvällen, vi såg mycket elefanter, giraffer, zebror, 2 geparder och 6-8 lejon varav två hannar på nära håll. Poolbad och sol dessförinnan..
På söndagsmorgonen "walking safari" med guide och beväpnad vakt några kilometer till "Pride Rock", en stor och hög klippavsats där de som filmat Lejonkungen fick inspiration till scenen där djuren samlas på klippan för rådslag. Den är mäktig..
Vi fick sedan lite bry hur vi skulle ta oss tillbaka gående mellan en hjord elefanter som kvällen innan varit lite irriterade, och fyra gamla bufflar, som också kan vara aggressiva. Vår guide fann en bra stig och vi höll oss tätt ihop, så allt avlöpte väl!
Till lunch åkte vi vidare ner i dalen till Tony och Rose, 90 resp 85 år som bott här hela sina liv och upplevt oerhört mycket äventyr, bland annat som flygare. Barn, vänner, barnbarn kommer förbi, vi får en god lunch och fina samtal, en liten glimt av livet här förr. 
I går kom också ett dåligt barn, denna gång 11/2 år med diarré och kräkning ett par dagar. Mammorna ammar ofta till runt två år, men introducerar gröt och  mat från 6 månader. När vi undersökte hittade vi väldigt snabb och ytlig andning och bedömde att han hade en lunginflammation också. Det visade sig ytterligare senare att han nog hostat 5 månader, och då började han bli sämre, vi tänkte på tbc. Han fick antibiotikainjektion febernedsättande, vätskeersättning, men bättrades knappt, så till slut bestämde vi att han måste till sjukhuset, vi vågade inte skicka hem dem. Så det blev en runda till Meru hospital igen, där man kommer utreda honom och observera tills han bättras. Som tur är är sjukvården gratis på allmänna sjukhus för barn upp till 5 år. 
Idag skulle vi till ett nytt ställe, Ruiri, för översköterskan Mrs Karani tyckte vi skulle sprida lite hjälp och kunskap till andra ställen också. Det visade sig dock vara mycket längre dit än vi trott, och dessutom började det regna kraftigt, och vägarna (eller kostigarna vi till slut körde på) blir såphala med risk för fastkörning trots fyrhjulsdrift. Till slut bestämde vi oss för att vända, då vi hade några km kvar, nerför i lervälling, och dessutom dåligt med bensin..Jag brukar inte ge upp såna äventyr, men det var faktiskt inte värt att åka dit. Det kommer inte heller så många patienter när vädret är dåligt. Det blev lite att göra i Kiirua ändå, 19 patienter till slut.
I kväll kom också Esmeralda hit ett par dagar för att hälsa på, hon har volontärjobbat några månader i Kiberaslummen i Nairobi och behövde lite grönbete och frisk luft här ute hos oss på landet. Kul och spännande diskussioner om allt möjligt efter promenad och middag.
Vi har samtalat med några överordnade här i området om möjlighet för Charlotte att återkomma för att göra ett arbete inom sin specialisering, och man verkar positiva, men det gäller att dra i rätt trådar och förankra åt alla håll Man måste ju också vara lyhörd och lyssna vad de vill ha så man kan få dubbelt utbyte. Kanske någon utbildningsinsats om infektioner, antibiotikaanvändning? Vi får se, det var en första tecare..
För Lars rullar det på med screening både i skolor och ute i byar för senare behandling inne på klniken för de som behöver. Lars är ju den siste Rotarytandläkaren här, men vi försöker bearbeta Rotary och Gundua att skapa en fortsättning på denna meningsfulla och rationella verksamheten, där man har en fint fungerande välutrustad klinik, som kanske annars inte kommer att användas alls, trots stora behov. Vi får se..
Tyvärr blir inte inläggen så frekventa för jag vill komplettera med bilder, men har haft så svårt att få in de färskaste på datorn, den börjar nog bli fullproppad.
Vi hörs!

Thursday, November 10, 2016

En arbetsdag..

En vanlig dag för oss nu börjar med en löp/promenadrunda i morgonsolen, sedan frukost och avfärd mot Kiirua, där Charlotte och jag arbetar på dispensären (vårdcentralen). Det tar en knapp halvtimma dit,lite beroende på vädret.. Där finns 2 clinical officers, 1 farmaceut, 1 labtekniker, 1 receptionist och c:a 6-8 sköterskor. Man har öppet dygnet runt och turas om att vara "on duty". Det finns städpersonal och vaktpersonal också. Det kommer lite jourfall utanför kontorstid, men inte så mycket, den stora tillströmningen är mellan 10 och 14.
Man har en liten förlossningsavdelning, men hittills har det inte varit några där, det var betydligt mer på Gundua. Däremot är mödravården/"family planning" och barnavårdscentralen mycket flitigt frekventerat, det finns oerhört mycket barn överallt. Man har även en CCC-mottagning (HIV-patienter) och tuberkulosmottagning där de grupperna av patienter kommer kostnadsfritt och får sin medicin gratis. Det verkar fungera ganska bra, och numera håller sig de flesta patienterna sig relativt friska, och lever länge länge..
Den vanliga mottagningen sköter nu Charlotte och jag, vi har haft mellan 15 och 35 patienter per dag, och väldigt många klarar vi av på egen hand då man i stor utsträckning talar förståelig engelska. Några måsta vi ha tolkhjälp med.
Ett stort och mycket frustrerande bekymmer är den alldeles för stora konsumtionen av antibiotika, särskilt amoxicillin. Man har det hemma, nästan som värktabletter, och tar det efter eget huvud mot både det ena och det andra, såsom förkylningar, värk i kroppen mm mm. Den inhemska personalen  har tyvärr ofta inte mycket bättre kunskap heller om när man ska förskriva antibiotika. Man handlar all medicin på apoteken eller hos någon "chemist" utan recept.
Det andra bekymret är att det saknas väldigt mycket i form av vanliga mediciner samt förbrukningsmaterial. Vi får sy ganska mycket, för många slåss med sina pangas (machetes) och får djupa skador. Vi har varit "handkirurger" och opererat avhuggna fingrar, jack i huvuden, öron, ben. Det saknas instrument, kompresser, omläggningsmaterial, tråd och nål...Nu har vi fått suturtråd från tandläkeriet, jag hade en del med mig, och igår kom några amerikanska läkare och lämpade av en massa material på Gundua, där vi försett oss en hel del ;-)
Det finaste är ändå mötet med alla möjliga människor, nästan alla glada, nyfikna, tacksamma. Trots att utseende, kläder och dofter vittnar om en många gånger fattig och torftig tillvaro har man livsglädje och tillförsikt.
En pojke kom in medvetslös,  vaknade något efter medicin, men blev inte bra, troligen epilepsi
Den gamla kvicksilvermätaren fungerar fortfarande bäst att mäta blodtrycket med!

Nyfödd baby med sin glada mamma!

Pojke med påssjuka

Glad kvinna, ser ut som ett troll! Sopar på marknaden..

Kiirua Dispensary

Bilen fast i leran...

Lätt att tyda underexponerade rtg-bilder mot dagsljuset!

En annan glad tant som fått en kortisonspruta mot höften, stödde sig på en rot.
Mer bilder kommer, allt kul laddade inte upp!

Sunday, November 6, 2016

Motionsrunda i bilder..

En promenad runt Kisima i bilder!   Ravinen...

Flygfältet..
Vetesådd..


Hästpolospelaren Johns hus..

Potatislagret..

Sågen..

Acaciaskogen..

Hästhage och rosenväxthus..

Mobilmastlunden..

Arbetarlängor..

Vårt hus, Gundua, på kullen..

Hattstugan ..

Mimosaträdet bakom hattstugan..

Charlies hus och häststallar..

Kisimas källa, djungel
Detta och mycket till kan man uppleva en söndagmiddag;-)