Friday, November 21, 2014

Sista rycket!

Nu har vi riktigt latat oss i två dagar nere vid Indiska Oceanen söder om Mombasa. I eftermiddag åker vi hem...
Vi har förstått att vädret hemma varit riktigt grått och regnigt i höst, men nu ska det bli fint att krypa in i mörkret, hänga upp adventsstjärnor, sätta glöggen, och vänta på snön och ljuset igen!
Färden till Kisumo flygplats från Homa Bay blev lite dramatisk, då bilen höll på att skära ihop. Vår chaufför fick skicka iväg en kille efter olja, och fyllde på 5 liter, varpå den lät illa, och rök som ett ånglok, men ändå tog sig fram till entrén exakt i sista sekund innan incheckningen skulle stänga.
Här på Kinundo Kweto har vi ansträngt oss att bara slappa, det har inte varit så svårt. Bada, äta, promenera lite, bada och snorkla, äta igen, träna att gå på lina, sola, läsa, prata och planera för framtiden. Lite grejande med foton, mail, instagram, what´s up, facebook.....
Vi återkommer om några dagar med en liten sammanfattning när vi hunnit smälta lite mer av intrycken denna gång!


Thursday, November 20, 2014

Bilder till veckan..

 Bilderna kommer lite i fel ordning, men värmen nu nere vid kusten tillåter inte någon längre tid för dataarbete och redigering innan man behöver svalka sig.
Först ser vi gänget hemma hos Tony och Rose Dyer vid deras hus. De är båda i 80-årsåldern, men redan andra generationen på farmen.
Utanför bussen ser ni oss under resan till Homa Bay, vid gamedrive i Nakuruparken.
Matgaret mötte oss i Homa Bay.
Sen hör bild nummer två ner tillsammans med de andra fyra barnen när de hade uppvisning med sång och dans på kvällen hemma vid huset i stan, de hyr, och där de bor under terminerna. De tre små är Helacat-Remi, Maria och Rogen-Hans, de stora är Cindy, Stella, Philip och Kerstin-Paula.
Därefter är det bild från graduation från förskolan för dem som ska börja primary school!
Elin tränar under överinseende på att bära vatten på huvudet, ganska svårt ska jag säga, men sister Margaret dansade och jazzade runt med den huvudet utan att spilla endroppe!
Sist är det uppställning inför fotbollsmatchen Kenya Sverige...!








Tuesday, November 18, 2014

Åter i Homa Bay!

Nu har vi haft några väldigt intensiva dagar med våra "barn"! Vi lämnade Kisima Farm i lördags förmiddag efter en sista joggingrunda på flygfältet, och besök på rosenodlingarna.
Vi återvände till den vackra Borana-lodgen, och hade nästan ett dygn där med god mat och fin viltskådning. Vi fick också morgonkaffe hemma hos gamla paret Dyer som fortfarande bor i sitt hus nere i dalen. De är båda i 80-årsåldern, och är legendariska i trakten. Vi hade hört så mycket om både dem och deras hus, så det var väldigt roligt att få den kontakten.
Det blev en tung söndag med brunch på Fairmont Mount Kenya Safari Lodge i Nanyuki, mycket uppskattat och gott, sedan ett antal timmar dåsandes i bilen på skumpiga vägar till Lake Nakuru (sjön med alla rosa flamingos) där vi övernattade. Gaten hade egentligen stängt in till parken där vi bokat hotell, när vi kom fram,  men med hjälp av vår chaufför och mitt livs första muta på 200:- kom vi igenom...
På morgonen efter game drive med flera noshörningar och ett lejon bland mycket annat, lämnade vi på nytt för den ännu längre sträckan till Homa Bay. Vi åkte över Riftdalen, upp på högländerna med theodlingar runt Kericho, ner mot Victoriasjön, Kisumo, och slutligen Homa Bay.
Sister Margaret dök upp, och med sedvanlig bravur och överraskningsförmåga bjöd hon på en kväll vi aldrig kommer att glömma. Det var uppdukat i trädgården med partytält, sidenklädda stolar. Sister Margarets gamla mamma kom från Nairobi, där hon hälsat yngsta dottern välkommen hem. Hon ska gift sig med en tysk vid jultid härnere. Margarets äldste bror kom också, en hel del medhjälpare, och två svenska tjejer som gör någon praktik för sin utbildning till behandlingspedagoger, i Växjö.
Sen var det förstås uppvisningar med sång, deklamation och dans, presentväxlingar och mycket skratt, innan vi utpumpade dåsade in under myggnätet, med fläkten på högvarv!
Idag har det varit lika intensivt med morgonpromenad och lite shopping innan vi åkte iväg med sister M för att besöka de barnen som bor på ett barnhem efter vårt förra besök här. De var de fem små syskonen som bodde ensamma i en hydda utan dörr. Äldsta systern hade blivit bortrövad, våldtagen, gravid och fött ett barn, men sedan återbördad dit. Gamla farmorn ville gärna ha hem barnbarnen igen till byn, men de bor ensamma, och sister M vill ha det lite mer ordnat för dem först innan hon släpper hem dem på loven.
Därefter for vi iväg på skolbesök, och det visade sig att det var avslutning med Graduation, och vi var hedersgäster!! Vi satt med ett par timmar i hettan på första raden under ett partytält och lyssnade på olika tal, uppträdanden och ceremonier innan vi smet iväg för att åka ut till farmen. Där växer ju allt så det knakar, alla olika tropiska frukter, grönsaker, samt getter, grisar, kor, får, hönor, gäss och kalkoner...Rundvisning och lunch, välorganiserat som vanligt.
På kvällen hade vi ordnat med kalas i Turisthotellets trädgård för allesammans. Vi hade först en rolig fotbollsmatch, barnen hade fått svenska fotbollströjor, och vi hade köpt kenyanska på morgonen, men barnen vann med 6-1. Sen hade vi stor buffé i stearinljussken med massor av afrikansk mat för 20 personer, och barnen satt som ljus och åt massor, sköljde ner med "soda"-läsk, det var lycka.
Efter prisutdelning, avskedstal och kramar satt vi med sister M en stund för att prata om framtiden. Läget är under kontroll, men skolavgifterna är dyra, så vi får se hur mycket vi lyckas samla in på julmarknaden nästa vecka; om vi kan fortsätta att betala för de 35 i primary school som vi gör idag. En del barn får byta skola för att vi ska få lägre avgifter.
Att detta är angeläget hoppas jag framgår med önskvärd tydlighet; som sister M uttryckte det förra gången vi var här; om de inte fått stöd och pengar till skolavgifterna skulle de inte leva idag...
Hur skulle det kännas när vi lekt och busat  med Philip, Cindy, Stella-Maris, Kerstin-Paula, Maria, Roger-Hans och Helacat-Remi?

Friday, November 14, 2014

Nu är de här!

Nu har de kommit; först Eva Wedin som efterträder mig som läkare här fram till jul, sedan våra söner Arvid och Oskar och Arvids flickvän Elin! Efter Lars kommer det ingen ny tandläkare förrän efter nyår.
Vi har haft trevliga dagar med Eva, och hunnit gå igenom en hel del både medicinskt, och kring förhållandena här. Tre kliniker har vi varit på tillsammans, och även Elin som strax är färdig läkare har varit med mig och undersökt lite patienter, roligt!
Sen har det varit avsked på Lars mottagning, vi fick örhängen som present av både Lars sköterska Purity och översköterskan Brenda, och de hade bakat en kaka! Peter, min chaufför har vi också vinkat av, och hushållerskorna Judy och Miriam.
Vi var bjudna på en drink hos Sara i hennes nya hus, och träffade en hel del intressanta människor innan vi hade avskedsmiddag med Eva i vårt eget hus.
Det stundar en sista joggingtur i morgon bitti, hoppackning och sedan ut på äventyr i en vecka.
Brasan sprakar i öppna spisen, tyst och lugnt, inget regn på plåttaket hittills ikväll..Till det här stället kommer vi säkert igen.
 Helena med liten patient
 Eva med liten patient
 En glad unge, 8 veckor gammal...
 Elin och Helena jobbar ihop
 Elin undersöker en patient
Lunch utanför huset, alla rester ska ju ätas upp!


Thursday, November 13, 2014

Att göra skillnad!


Ibland säger bilder mer än tusen ord. Som tandläkare kan man göra skillnad här.


Före

Efter!


Före

Efter

Före

Efter

Före

Efter


Före

Efter

Sunday, November 9, 2014

Kommunikation

Med 44 miljoner innevånare blir det många som rör sig på vägarna, och trafiken är i dag mycket farligare för gemene man än sjukdomar och vilda djur.
De stora vägarna är nu asfalterade, "tarmac roads", men minsta samhälle man passerar är försett med stora "bumps" för att få ner farten på de fordon som passerar. Ibland har man med vilje också gjort stora "pottholes", och dessutom är det poliskontroller vid infarterna där man får snirkla sig genom spikmattor!
Allting försiggår utefter vägkanten, och nu under regnperioden är det mest en gyttjekant full med små brädstånd med försäljning av framförallt grönsaker och frukt, men på marknadsplatserna finns det allt mellan himmel och jord, mycket begagnade kläder, små reparationsverkstäder, försäljning av kontantkort till telefonerna, och ett stort utbud av motorcyklar som vill skjutsa folk.
Man lastar så mycket det bara går, och lite till, på allt som rullar och chansar vid omkörningar i backar och kurvor.
Fortfarande är småvägarna dock mycket dåliga och ofattbart gropiga. I går tänkte vi som sista nationalpark denna gång åka till ett ställe, Sweetwaters schimpansreservat, men efter ett par kilometer på en tvättbräda kände vi att nää, det får vänta till nästa gång vi kommer hit (!), vi vände.
Inne i Nanyuki mötte vi en glad demonstration, vi vet inte riktigt för vad, men de hade kul.
Telefonen är ju också ett kommunikationssätt, och det har vi nämnt tidigare, vad viktig den är här. Fasta telefoner finns nog inte, och inte mycket datorer. Fattiga människor utan anställning (farmers bl.a) får inte öppna bankkonton, men då fungerar telefonen numera som bank och betalningssystem, Mpesa. Det gjorde det ju redan för flera år sedan, men systemet har byggts ut, och nu kan man låna och spara pengar också, få ränta etc. Vissa sköterskor på mina mottagningar är helt otroliga, de kan få många samtal i timmen, som de ogenerat halar upp telefonen och tar emot, så ibland får jag säga till, eftersom jag är beroende av att de tolkar hela tiden.
I fredags hade vi familjen Spendrup-Dyer, som äger farmen, här på middag. Det var trevligt att få lära känna dem och deras historia här lite närmare. Charlie som är här i tredje generationen berättade att han vaknar varje morgon, går ut och nyper sig i armen, och tycker att han bor på den vackraste och finaste platsen på jorden, härligt!
Innan vi åkte iväg på utflykt igår så vandrade vi upp efter den lilla floden som rinner över ägorna. Vi hittade källan där den kommer upp ur marken, det är smältvatten från glaciärerna uppe på berget som går under jorden hit ner. Det är kristallklart, gott och helt drickbart utan rening, svagt turkosfärgat, man kan förstå att hans morfar tyckte det var bra att slå sig ner här...
 Seglande fiskare i urholkade träbåtar på Victoriasjön
 En soffa på pakethållaren! Den tungt lastade lastbilen full med bananstockar segar sig så långsamt upp för våra backar, så jag kör väl om...

 Ved till matlagningen ska hem
 Ett skåp..
 Körskolebilen! Kanske skulle lära sig stava också?
 En demonstration, kanske samburus
 Morötter, majskolvar, kol, allt lastas i stora säckar
 En patient som sitter och väntar, ser vi vad hon gör?
 Chauffören av den här bilen hoppar ut och hytter med näven åt oss, man hade precis stuvat in två tanter till i bakluckan, med packning. Han var inte glad att vi fotade..

 Denne kille var glad och stolt!

Thursday, November 6, 2014

Foto som tillbehör till gårdagens text




 Här inne bor det många familjer, vi blir överfallna av ungar som tigger "sweets" om vi stannar, så vi får fota i farten ibland, det känns inte alltid ok att ta kort..


 Lars på väg i ambulansen för skolscreening med Purity och Brenda.
 Helena med en farmor och två söta barnbarn i mottagningen i den hoplappade brädkyrkan med jordgolv.

Kommunfullmäktige!