Redan onsdag, men veckorna är längre här för vi arbetar ju sex dagar. Nu har det varit lite lugnare med tillströmningen vilket också gjort att jag har hunnit att fatta och fråga bättre. Snart får jag kanske eget login till datajournalen också, det finns många små framsteg att glädjas åt som förenklar. Strömmen går ju ofta en eller ett par gånger/dag och då måste man ju starta om datorerna, och i mitt fall leta upp någon med ett lösenord… . Det har kommit ett par rejäla regnskurar, men inte på ett par dagar nu, så jättepölarna på vägen sjunker undan och man kan passera utan att gegga ner sig helt. Det blommar på ängen bakom huset med någon slags åkervinda. Lars börjar känna sig så pass hemma att han har börjat att plocka upp skräp utanför sjukhusgrinden efter vår morgonrunda, precis som hemma på Edsgatan, till vakternas förundran. Det finns inte precis några soptunnor eller papperskorgar här. Någon sophämtning existerar inte heller, utan man gräver ner en hög på och då, eller eldar lite.
Igår och idag har vi ätit kenyanskt, som vårt hembiträde Selina lagar. Igår ris med ”sukumawiki” (en slags grönkålsröra) och idag chapatis (friterade pannkakor) med bruna bönor. Till efterrätt varje dag underbar fruktsallad, mums!
Detta huset är väl rena lyxen jämfört med förra mamma? Ser fint ut. Ska vi med bo där?
ReplyDeleteKram