Höna eller Plastpåse???

Antingen vaknar man av en ylande hund, eller att Helena drar det flortunna lakanet åt sig, när hon tycker att fläktandet från nätfönstret kyler. Fast det är 26 grader på morgonen, så har vi redan lärt våra kroppar att inte släppa energi i onödan.
Morgonrundan runt berget var tyngre nu, när vi varit lata i tre dagar. På baksidan berget, där barnen står och väntar, låg en läskig skaldjursmask på så där en 25 cm och tjock som ett isterband. Trodde först det var en sån där snake som killat några här på sjukhuset redan, men så var det nog inte. Allt läskigt är ju inte dödande, som tur är.
När man lämnar sjukhuset här i Mutomo kan det ske med olika transporter. Sammetslåda eller i bästa fall gåendes med några släktingar. En av dagens bilder beskriver ett tredje sätt. Mannen som baxas upp baktill på motorcykeln har varit inne för behandling av en stroke. Hela vänstersidan är förlamad och hans son har fullt schå att få farsan att hålla i sig, så han inte faller av innan de hunnit utanför sjukhusgrinden.
Steven o Florence hade saknat oss när vi kom till deras lilla bookshop ikväll. Vi berättade ju att vi skulle till Homa Bay i helgen och vara tillbaka på måndag. Att hoppa över två dagar hos dom var inte bra. Men vi fick en bra diskussion om kenyanska politik. Här är stammtillhörighet viktig. Svårt att översätta till Sverige. Som om göteborgare o stockholmare skulle slå ihjäl varann. Tja, det är kanske inte så långt borta?
Precis utanför bookshopen körde en motorcykel på en cyklist. Det skedde alldeles innan vi kom dit. Cyklisten kom till sjukhuset, så det blir väl rapport imorgon på staffen. Folksamling uppstod och den havererade cykeln blev föremål för ett fotografiskt skott.
Nattfjärilen som dog på vår ruta igår, har fått ett oförklarat skimmer runt sig, som vi gärna får hjälp med förklaringen kring.
Det hann bli helt svart när vi gick hem. Här finns ju inget ledljus. Vi höll varann i handen och när det blev för svart, fick displayen på mobilen leda oss. Plötsligt susar en vit skepnad förbi på gatan. Var det en plastpåse? Nej, inte i kvällsbrisens motriktning. Katt eller höna? Vi enades om att det var en höna och stampade hårt i marken upp mot vårt hus, så alla dödliga maskar,scorpioner, ödlor, krokodiler, hyenor o fan o hans mormor håller sig undan tills vi kommer in och drar upp lakanet till hakan under moskitnätet o drömmer om hur fridfullt det är på balkongen på Smögen, en kväll som denna. Fast kallare, förstås.