Idag hälsade vi på översköterskan, Mrs Karani på hälsocentret för området. Vi ska nog stänga fredagskliniken, för det kommer för lite patienten för att det ska vara värt att åka dit. Den heter Maili Saba och ligger bara en dryg halvmil utanför Isiolo, som är en rätt stor stad. Troligen blir det en klinik till uppåt Mount Kenya-sluttningarna men åt Nanyuki-hållet (också en rätt stor stad, med gammal engelsk militäranläggning).
Nu har vi hittat en ny löprunda åt andra hållet på farmen, där finns ett litet privat flygfält som sluttar lätt nedåt med en vidunderlig utsikt ut över låglandet och savannen. Man gjuter nu en ny parkeringsplatta högst upp, 20 man arbetar med handkrossat grus, blandar allt bruk för hand och kärrar ut med skottkärra på det armerade underlaget. Man undrar ju hur länge det ska kunna vara så här primitivt, fast å andra sidan skapar det ju arbete åt fler, om än meduselt betalt. Kontrasterna är verkligen stora.
Vi försöker åka iväg på utflykter, och denna helgen var måndagen ledig på grund av "Alla hjältars dag". Vi for på gropiga vägar till Meru nationalpark, och bodde på Leopard Rock Lodge. Det såg tjusigt ut på hemsidan, men var rätt nergånget. Första natten var vi ensamma gäster, andra natten var det ett gäng med sju indiska ingenjörer som var på kick-off med ett par fruar och ett barn. De var intressanta att prata med om hur de uppfattar Kenyas industriella framtid. Det finns ju många indier här sedan flera generationer tillbaka, men nu dyker det upp kineser på olika projekt. Tyvärr bidrager kineserna inte så mycket till landets utveckling då de gärna tar med sina egna arbetare, och sedan lämnar och tar med sig vinsten hem.
Annars är Meru-parken mest berömd för att paret Adamson bodde där med lejonet Elsa och leoparden Pippa. De blev väldigt kända för för boken och filmen "Born Free", men deras liv slutade olyckligt. Djurens gravar finns med minnesmärken här. Elsa Kopjes lodge är den finaste.
Vi såg de stora djuren, men tyvärr inga kattdjur, de är alltid mest spännande, men det blev minnesvärt ändå. Det är också lätt att komma nära många vackra fåglar. Vi letade efter flodhästar och krokodiler utefter en flodbädd, och gick ur bilen för att fotografera. Flodhästarna är ju inte farliga dagtid då de bara ligger i vattnet och frustar, men plötsligt upptäckte jag en jätteorm bara en meter bredvid mig under en buske!! Jag såg den först när den började ge sig av, ni må tro att vi var snabbt tillbaka in i bilen! Vi kollade sedan att det var en klipp-pytonorm, som inte är giftig, men det vet man ju inte när man ser den. På natten regnade det rejält, så andra dagen körde vi fast i gyttja i en avlägsen del, men efter att ha bytt till våra gummistövlar, och under ivrigt spejande efter farligheter lassade vi in en massa stenar i spåren bakom däcken, och med hjälp av fyrhjulsdrift och full gas bakåt lyckades Lars få upp bilen igen. När vi passerade en forsande flodbädd på tillbakavägen hoppade plötsligt en fisk på knappa kilot upp på motorhuven och låg och sprattlade mot vindrutan en liten stund innan den gled ner igen!
Ja mycket ska man vara med om..
I morgon får vi besök av två svenskar, Margareta Wargelius som är ordförande i Rotarys Läkarbank, samt skattmästaren Göran. De ska bo i vårt hus, inspektera en del, och få synpunkter på hur här fungerar, kul.
Bilderna visar bl.a en ung Östafrikansk blek sånghök som slukade en ödla när vi tittade på, Leopard rock, flodbädden (missade firren), fastkörningen mm. Den röriga gräsbilden innehåller en bit av ormen i högerkanten. Lars kollar elefanttänder. Vi njuter av allt!
No comments:
Post a Comment