Familjekatastrofer!!
När Henri Dunant såg det fasansfulla lidande hos de sårade
och lemlästade vid slaget vid Solferino organiserade han hjälp och vård som
sedermera blev grunden Röda Korset. När Sister Margaret idag tog oss med till
tre familjer som havererat när båda föräldrarna ryckts bort i AIDS kände vi en
desperation av liknande slag som Dunant måste ha känt. Barn som lämnas med en
farmor eller mormor, i en bräcklig lerhydda utan vare sig mat eller möjlighet
att fullfölja sin skolgång. I bästa fall kan de äldre syskonen hjälpa till att
ta vara på de yngre, men så snart en flicka blir könsmogen löper hon risk att
bli våldtagen. Därmed kanske också drabbas av HIV och/eller bli gravid. I
varierande grad av elände sprids följderna av denna otäcka farsot. Kraftfulla
informations- och utbildningsinsatser görs på nationell och regional nivå med
hjälp från FN och andra internationella organisationer, men det är långt kvar
innan läget är stabilt. Under tiden är stora delar av en hel generation i
farozonen att bli lämnad utan omsorg och utbildning.
När man konfronteras så som vi gjort idag är det svårt att bara
vända ryggen till och skaka av sig intrycken med att ”detta kan vi ändå inte
klara av”. Nej, ingen kan göra allt, men alla kan göra något har Jan Eliasson
lärt oss och tillsammans med Service above Self kanske vi ändå
kan bli stärkta i att göra något för just dessa tre familjer, som Margaret valt
ut bland alla de hon kommer i kontakt med i sitt vittomfattande hjälparbete.
Dessa fem barn har bott med sin mormor o morfar sedan föräldrarna gått bort i AIDS. Nu har farfar dött och ligger i en nygrävd grav norr om lerhyddan. Mormor är fortfarande ganska stark men lider av en lungsjukdom som kan vara TBC och barnen kan inte gå i skola då de inte har pengar till skoluniform, som är obligatorisk i alla skolor i Kenya.
Tre barn, i en annan familj, som fått sluta skolan sedan föräldrarna dött och farmor inte kan köpa skoluniform och inte heller betala skolavgiften på 900 kronor per år.
Innanför denna dörr levde fem syskon 3 till 16 år med sin far. Sedan han gått bort och sextonåringen bortrövats, våldtagits och blivit gravid, har de bara en mycket skröplig farmor som anhörig. Nu har Margaret sett till att de yngre barnen kommit till ett rescuecenter som regionen driver, men som är avgiftsbelagt. Den äldsta pojken har fått skoluniform och en plats i skolan, men här krävs också regelbunden hjälp till skolavgift och underhåll.
Detta är den sextonåriga mamman, som med Margarets och polisens hjälp hämtades tillbaka till byn. Nu har hon har en underbar liten telning utan känt faderskap och utan möjlighet till försörjning.
Förtvivlad och orolig farmor. Först för sina barnbarn förstås, men också för att hon för första gången i sitt liv träffar vita nänniskor!!
Här står Rotarydelegationen tillsammans med regionens folkvalda ordförande, byäldsten och nyfikna barn och begrundar dessa människoöden. Hur ska denna familj räddas undan fullständig undergång??
Homa Bay onsdag,
Lars
Nu försöker jag skriva igen. Ibland försvinner kommentaren vilket är väldigt retfullt. Oj, man blir matt av det ni berättar om! Men ni skriver så enkelt och bra. Så undrar man förstås varför det inte finns pengar till skoluniformer? Och ännu mer varför det ska vara så svårt att få till en allmän social välfärd i ett land där det uppenbarligen finns pengar till mycket annat. Kineserna bygger kanske hellre motorvägar och gruvor.
ReplyDeleteKramar från Jonas