Corioliseffekten!

Corioliskraften är uppkallad efter Gaspard Gustave Coriolis (1792-1843) som 1835 skrev en uppsats om denna kraft. När vi vaknade i morse vid 5-tiden hade vi ingen aning om att Corioliseffekten skulle bli dagens stora grej. Att vi var uppe så himla tidigt var för att se solen stiga upp bakom Mount Kenya och ge oss en oförglömlig syn. Men nu blir det ju ofta så, att inget är så där perfekt, eller hur? Jovisst, Berget reste sig mäktigt och vi fick några bra bilder, men det var kallt och några molntappar var lite för envisa för att det skulle bli perfekt. Frukosten var överdådig och aldrig nånsin har vi smaskat i oss en så härlig måltid vid 7-snåret på ekvatorn.

När vi gled ner för detta gigantiska vulkanberg genom morgondimmorna och möttes av det böljande landskap som Rift Valley erbjuder, kände vi historiens urkraft suga tag i nackhåret. Här i denna sexhundramila-dalgång som delar Afrika i två delar, från Mosambic ända upp till Syrien har vi de allra äldsta fynden av vår käre gamle Homo Erectus, vår farfarsfarfarsfar………

Så skulle vi då över jordklotets diafragma, ekvatorn. Redan igår diskuterade vi livligt i bilen, vilken betydelse centripetalkraftens minskade effekt här vid ekvatorn har på vår vikt och hur mycket lättare vi blir genom att vi, här vid ekvatorn, befinner oss några kilometer längre från jordens medelpunkt, än vi gör hemma. Idag blev det stora diskussionsämnet Corioliseffekten. En jätteskylt vid vägkanten avslöjade var norr går över i söder och där satt "några goa gubbar" och väntade på oss. Med en övertygelse, som inte stod en söndgsskolepräst efter, föreläste den lokale fysik-autodikakten om hur vätskan i ett kärl, som töms genom ett litet hål i kärlets mitt, kommer att rotera medsols om det töms ut norr om ekvatorn och motsols om det töms ut söder om ekvatorn. Genom ovedersägliga experiment, som utfördes inför våra ögon, visades detta på ett övertygande och åskådligt sätt, med hjälp av en tändsticka som snurrade i en plastbalja. När baljan tömdes på sitt vatten där vi stod 10m norr om ekvatorn, så snurrade tändstickan medsols och när vi gått 10 m söder om ekvatorn, så snurrade samma tändsticka i samma balja motsols. Trollbundna och imponerade över hur väl han kände sin Carioli och hur fina intyg han skrev ut till oss för bara 300 shilling/st, drog vi vidare mot Lake Naguru. När vi sen googlade fram lite djupare kunskap i ämnet Coriolieffekten på vårt osvikliga Safaricom-bredband, visade det sig att man behöver ett runt kärl på minst 10 meter i diameter för att man ska kunna se någon Coriolieffekt. Då blev vi lite fundersamma hur vår tandlöse afrikan kunde åskådliggöra detta experiment så fint i en gammal glassburk med hål i? Kunde det vara något med hur man fyller i vattnet, må tro?

Väl framme i Naguru Nationalpark välkomnades vi av lejon, noshörning, leopard och buffel, så nu har vi gjort "The Big Five" och kan njuta av alla de andra, mindre prestigefyllda djuren under de dagar vi har kvar i detta makalösa land.