Sista helgen..

Sondag kvall och matta efter en narande NilePerch (Nilabborre som blivit favirotratten) pa Turisthotellet.
Vi har varit pa utflykt igen, inte sa langt bort, men jag dromde lite mardrommar inatt eftersom jag var ansvarig for att vi tre damer inklusive var bil skulle komma helskinnade tillbaka till Homa Bay idag. Det kommer ju nagra regnskurar pa eftermiddagarna och jag hade aldrig kunnat inbilla mig att en vag som inte ar frusen eller isbelagd kunde bli sa hal som jordvagarna har med vatten pa. Bilen bara gled i fredags eftermiddag, jag trampade ur och styrde i fardriktningen som man larde sig i halkkorningen for hundra ar sedan, men inget hjalpte forran jag fick in 4-hjulsdriften, da styrde det lite battre sa vi kom fram till norrmannens stalle. Dar sov vi gott, och igar gjorde vi en batutflykt, tyvarr inte till haxdoktorn och grottmalningarna for den baten de brukar ha da hade tappat motorn, och var inte fixad annu. Det kom en mycket vindpinad och sliten gammal skotte (som bott i Oslo 5 ar) och lanade ut en hemsvetsad stalbat till oss, den framfordes av tva pojkar i 13-arsaldern + en man fran hotellet forst ut till tva fageloar, som till var lilla besvikelse mest beboddes av skarvar som pa vanligt satt skitat ner och tagit dod pa undervegetationen. Vi sag nagon stor odla ocksa, men sedan fortsatte vi ut till en o med nagra fiskebyar dar vi gick iland. Vi vandrade fran fiskebyn eskorterad av en klase storogda barn ut till udden dar nagon for 15 ar sedan byggt upp en liten hotellanlaggning med nagra bungalows. Det var stangt sedan 5 ar tillbaka, men var underhallet och fint. Vi fick bada och ligga och sola pa den kritvita sanden nagon timme under palmerna som planterats dar. Det var vardagjamningen, sa vid halv etttiden tog vi foto pa oss sjalva for da stod solen exakt rakt upp sa man sag sin egen skugga precis under sig, the"hottest day".
Vid middagen fann vi ett svenskt par i restaurangen som visade sig vara en Rotarydoktor och hans hustru, som arbetade i Siaya, pa nordsidan av Viktoriasjon. Vi fick naturligtvis utbyta erfarenheter, sa vart sallskap Norma fran Kanada trottnade...De kom fran Jonkoping, men var ratt kritiska till verksamheten, och visst finns det saker att ifragasatta, men jag tycker vi gor mycket nytta ocksa.
Idag efter morgondopp och frukost gav vi oss av med bilen till en skraltig farja som skulle ta oss over sjon, och det var ratt trixigt att backa ombord fran en knagglig trang pir, men det gick och efter 45 min var vi pa andra sidan. Sedan tog det en timme upp till Kogelo for vi skulle ju halsa pa Barack Obamas farmor! Hon var hemma och satt dar under ett trad och tog emot besokare. Vi fick sitta ner en stund och stalla fragor till henne och Baracks kusiner som assisterade henne, hon pratade egentligen ingen engelska. Vi fick ta i hand och saga vad vi hette och var vi kom fran, samt ta kort. Pappans och farfaderns grav fanns ocksa i tradgarden att titta pa. Det var ganska alldagligt och enkelt, man hade inte fattat att man kunde tjana pengar pa detta, det fanns ingen dricka, inga souvenirer eller nagot alls att kopa! En toa hade man byggt, och stangslat in det hela samt slagit upp nagra vakttalt vid grinden.
Sedan tillbaka till farjan och trixa pa backandes igen bland alla manniskor, cyklar, honor, sackar, kartonger... Pa hemresan stampade farjan ordentligt i vagorna, sjon blaser upp ordentligt pa eftermiddagen, men handbromsen holl bilen stilla sa den inte hoppade omkring pa det tranga dacket.
Dessutom slapp vi alltfor mycket regn sista biten, och jag var snabbare i med 4-hjulsdriften, sa nu ar snart hela projektet i hamn och jag kan glida pa en rakmacka sista veckan med jobb och bilkorning...
Vi ses snart