En dag..

Tank om alla ni som laser det har kunde vara med mig som en fluga i taket en dag och se med era egna ogon det jag ser..

Det kanns som det ar sa svart att beskriva kanslan.

Varmen i luften redan pa morgonen nar solen gar upp over Kendubergen pa 5 minuter fran nastan helt morkt till helt ljust under min runda, sedan hettan under dagen, lite vind och svalka med i basta fall en regnskur efter morkrets inbrott eller pa natten..

Den sparsamma duschstralen som man knappt lyckas tvatta av sig all klibbig intorkad svett, damm och myggstift med. Jag klarar det nog inklusive hartvatt pa 3-4 liter nu!! Dessutom star man i en balja och anvander vattnet att spola med i toa sen..

Ljuden runt om oss, faglar, tuppar, kor som ramar, getter och far som braker, hundar som skaller, bilar som tutar, musik och rytmer som kommer och gar, svavelosande predikanter i gospelkyrkorna runt om oss som har sammankomster manga dar i veckan. Barnen som ropar i falsett nar vi kommer Misungo-how are you..

Dammet som yr, olika dofter som drar forbi, rok, fisklukt, kryddlukter fran buskar och orter pa marken, matos, svarta dieselangor fran lastbilar och Matatus-minibussar. Nagon enstaka gang lite avlopp eller latrinlukt, men forvanansvart sallan..

Alla manniskor som strommar forbi oss hela tiden- nar vi kor ute pa landsbygdens gropiga grusvagar ar inte synfaltet utan manniskor och djur, som ror sig dar, pa hela tiden. Man gar, cyklar, aker motorcykel, bar vatten, ved, andra bordor pa huvudet, vallar sin boskap, sa det galler att kryssa emellan och halla tungan ratt i mun.. Manga barn, aven mycket sma, i sina skoluniformer i varierande grad av forfall pa vag till eller ifran skolan, oftast med en gul dunk ocksa for att ta med vatten hem.

Inne i stan, myllret, dar vi annu inte kanner oss helt hemma pa alla platser, vi gar gatorna och huvudstraken, men idag har vi faktiskt gatt inne pa marknaden och i fiskhamnen ocksa, men i slummen inte till fots annu. Det ar val det som aterstar innan vi tagit hela Kenya till vart hjarta..

Pa vag i bilen, antingen BBC-news, internationell skvalmusik eller ett program som liknar Ring P1 pa radion. Tjattret fran skoterskorna, jag uppfattar oftast pa nagot konstigt satt vad de pratar om, och det ar en harlig stamning dar jag oftast borjar skratta ocksa, for sarskilt Merep, min HIV-councellor- har ett sa kvillrande fnisskratt som ar sa smittande..
Knepigt nog ar det ocksa en massa manniskor vi kanner och hejar pa nu ute pa stan av alla mojliga slag, receptionisten pa hotellet, pastorn i slummen, en nunna som varit 5 ggr i Stockholm pa framtidsskeppet (dar Arvid ver engagerad under sin elevradstid), kommungubbar och kvinnor i anke-gruppen, sjukvardsfolk, vakter, Alison som spelar pa gospeln, folk i Rotaryklubben, kanadensiskorna som ni kan lasa om pa www.saveavillage.ca m.fl...
Patienterna; med sin oro som inte syns, forvaning och skepsis over att bli undersokt av en vit, sarskilt barnen, men anda det fortroende vi atnjuter, och enkla och sjalvklara nytta vi faktiskt gor for ganska manga varje dag..
Detta skulle jag onska var och en av er att fa kanna fysiskt och mentalt...