Irritation..

Nu ska jag vara lite gnallig! I 32 minuter har jag nu forsokt komma in pa datorn pa ett litet internethal i vaggen pa stan (pa turisthotellet gick det inte alls idag). Fast ska jag klaga, da nastan alla lever helt utan elektricitet och rinnande vatten??
Vart vaccin ar slut, vi far runt och forsoker tjata till oss lite har och lite dar..
Inga malarianat har vi fatt att dela ut, mammorna med nyfodda barn kommer och fragar...
Vart provatgningsmaterial ar slut for malaria, och HIV-testerna pa upphallningen...
Vara bilar skulle pa service och besiktning 3 timmar bort, och fa nya dack, da vi far punka var ch varannan dag. Tror ni han som skulle skota det hade bestallt dack...? Nej, de kommer kanske nasta vecka vilket innebar att nagon maste aka bada vagarna igen med vardera bilen och fixa det...De ar nog regummerade, for det lossar bitar av dem nu, och man se tyget inuti. Vi har en lanebil nu som ar otroligt skruttig och skramlig, dessutom for liten sa vi fatt stuva om alla vara grejor hur manga ganger som helst och sitta med dem i knat..
Logistik har man aldrig hort talas om har..
I alla fall ar det fredag, och vi ska ju aka till Masai Mara i morgon bitti, det ar tankt att bli vistelsens hojdpunkt, sa jag for forsoka att bli lite mer positiv ikvall.
Lopningen har jag i alla fall fortsatt med under veckan, pa morgnarna, fast det kanns att vi bor pa 1100 m hojd over havet. Det ar gryning precis nar jag kommer ut kl 06.30, och bara nagra minuter senare sa ar det fullt av folk och skolbarn pa vag at alla hall, sa jag kanner mig som jag kommer fran en annan planet, viting, i sportklader, som dessutom springer, de vet nog inte vad de ska tro.. En del barn springer med mig, men de forsoker jag uppmuntra att springa ifran mig da jag ju ar sa gammal. Idag sprang en man bredvid mig en stund, jag tog fel vag och kom forbi busstationen dar det bara kryllar av folk, han erbjod sig att springa med mig varje morgon..Man far ju forsoka skratta och vara oberord.
Vad galler maten har jag inte heller kommenterat det, stapelfodan har ar "ugali" ungefar som om man kokar mannagryn i vatten till en fast grot, utan salt eller socker, och sa stjalper upp den som en pudding. Detta har man ibland tillsammans med en grovstrimal gronkalsrora, lite aggrora eller getkottgryta., ibland enbart ugali. Man ater med ena handens fingrar, utan bestick, men pa egen tallrik. Mestadels dricker man vatten eller valdigt sott the med mjolk.
Jag har inte sett en enda manniska roka sedan jag kom hit, men skoterskorna sager att det ar ratt vanligt fast jag tror dem inte. Droger ar det frams i form av lite cannabis framst hos fiskarna, de far over till Tanzania och koper, och sedan dricks det en del hemgjort sockerrorsvin som lar vara ratt daligt, sa alkoholism i slummen ar inte helt ovanligt. Att det inte ar mer missbruk ska man nog "tacka" fattigdomen for, man har helt enkelt inte rad till nastan nagot alls forutom lite mat, och begagnade klader. Allt tas tillvara och repareras pa allehanda satt.
Var Monika lagar dock lite mer anpassad mat till oss, fast det mesta smakar likadant. Vi har i alla fall atit Nilabborren nu och det var faktiskt en fisk med valdigt fint och gott kott. Vi har bestick ocksa!
I forrgar var det studentexamen har, alla i avgangsklasserna rusade nerfor huvudgatan till hamnen, och tjoade, jag trodde forst det var nagon demonstration. Man tillkannager de basta eleverna i hela landet pa listor i tidningarna, samt de skolor som har basta snittbetyget, pa en rankinglista, det ar valdigt prestigefyllt att vara duktig i skolan.
Nu a det snart middagsdags, och sedan tidigt i sang, for vi kor i gryningen...
Trevlig helg till alla!