Ute i byarna..

Ja nu ar det lordag eftermiddag och det ar skont att vara ledig. Tyvarr har min mage brakat senaste 3 dagarna, sa har varit tufft att genomfora jobbet..Jag lever mest pa the och coca-cola just nu.
Vi har hittat var lilla oas pa turisthotellet nere vid sjon dar vi kan sitta i parken med utsikt over Victoriasjon och lasa och ata eller dricka nagot, omvaxlande med att vi turas om vid den enda igangvarande datorn inne i lobbyn. Det vaxer ett oerhort vackert "Flame-tree" i parken med en bar inunder. Man spelar hog afrikansk rytmisk musik, blandning mellan reaggie och hiphop ungefar. Nyss var det lat dar enda texten var "Barack.. Barack Obama"! Han ar oerhort popular, nastan som han ar deras ledare ocksa, och ger ett slags hopp at dem om en battre varld. Hans farmor har hov i byn hon bor nagra timmars resa harifran, man kan aka dit och fa halsa pa henne! Under tradet forbereds en grillbadd med nagot som ska rotera pa spett, och ett partytalt haller pa att dukas. Det ar nog nastan 35 i skuggan idag.
Jobbet ja, vi ar alltsa ute pa faltet i motsats till MSF (Lakare utan granser) som driver sjukhuset har inne i stan, och det ar oerhort primitivt, men halsokommitten ute i byarna gor i allmanhet sitt basta for att det ska fungera for oss. Man sitter i basta fall pa en stol och har ett bord och en brits for undersokning. Pa ett stalle ligger en skola intill med 250 barn i 8 klasser. Jag gick dit for att fota lite, och rektorn visade mig runt, hon satt i en lerhydda, men var stolt over barnen som sitter som ljus pa bankarna och jobbar aven om de ar utan larare i klassrummet. De ar oerhort disciplinerade, man far sakert en dask om man gor nagot bus. De ar 6 larare, och sa finns det en forskoleklass ocksa for 3-5aringarna, men de gar bara halva dagen, sedan gar de hem sjalva. Det finns ju ingen trafik som ar farlig, bara sma stigar.. Mannen som hjalpte oss dar berattade att halva befolkningen dar var under 5 ar, det ar knappt sa man tror att det ar sant, men det ar faktiskt barn overallt, och pa 5 ar har ju kvinnorna hunnit foda 3 barn.
Vi har haft mellan 17 och 66 patienter per dag, 130 pa 4 dagar denna veckan. Ungefar 1/3/del har malaria och
jag har nyupptackt 26 HIV-patienter som remitteras till sjukhuset for att komma med i HIV-programmet med behandling som ar kostnadsfri. Det finns manga hjalporganisationer inne i stan, USAID, Roda Korset mm. De nya HIV-patienterna ar mest kvinnor mellan 20 och 40, ett oandligt problem, det kanns som vi bara skrapar pa ytan. Samtidigt tar alla var diagnos med jamnmod, bara en 24-arig svart polioskadad man blev ledsen, hans hustru var ocksa pos och de har tva barn. Ham gar dubbelvikt pa hander och fotter (har flip-flop aven pa handerna, och har fatt en trehjulig cykel han kan transportera sig pa genom att cykla med handerna. Tragiskt, han var ju redan sa drabbad.
Min varsta dag var dock torsdagen da vi skulle oppna ett nytt stalle slummen, vi visste inte om det skulle komma nagon, och skoterskorna var negativa, for det ska egentligen vara minst 4 km for att vi ska vara dar. Svart att ta sig in med bilen forbi alla ruckel och smuts, smaungar som hangde i gallren som sitter framfor vara lyktor, och sa en mottagning i ett platkapell. Det var som att bygga koja i skogen med lite bastbitar, plastskynken, snorstumpar, for att astadkomma nagot vi kunde sitta pa och ha vara olika "avdelningar" pa. Det finns ju ingen sekretess alls. Journalen ar ett litet ituklippt skolhafte vi skriver i for hand. Jag var helt snurrig efter att ha varit uppe halva natten pa toa, men kalrade mig sittande utan att behova ga ut nagon stans. 66 patienter kom, och da var mycket tacksamma. Efterat holls en liten andakt dar pastorn och en del forsamlingsfolk kom medan vi plockade ihop och holl en bon for oss. Alla holl varandra i handerna och laste. De var mycket tacksamma och onskade att vi skulle sla rekord nasta vecka och ta 100 patienter (men da protesterade jag!) Det var sa fina ord att mina tarar rann..
Denna helgen stannar vi alltsa har for att acklimatisera oss, men nasta gor vi nog utflykt.
Tack for nu..