Ja nu har halva arbetsveckan redan gatt, och som tur ar verkar bade jag och min mage ha acklimatiserat oss nu, sa allt kanns mycket battre.
Nar jag sitter ute pa vagarna och mottagningarna far tusen saker geneom mitt huvud som jag tanker att jag ska skriva om och det ska bli sa bra, men nar man brottats med hotelldatorn som titt som tatt slar av och tar bort allt man astadkommit senaste 10 minuterna blir man lite frustrerad!
Kommunikationer ja, ett otroligt problem har rent fysiskt med urusla vagar, inga maskiner, ingen el ute pa landet, men daremot har var och varannan mobiltelefon..
Kvinnorna gar med ett barn pa ryggen, nagra till i slaptag, en stor vattenhink eller annan borda pa huvudet. Barnen bar ocksa mycket, vatten, ved, balar som ska saljas utefter vagen. Mannen cyklar eller aker motorcyklar. Nar vi far forbi i var vita Jeep med Rotary Doctor-dekalen pa ropar barnen " Misungo"!, vit manniska. Nagra enstaka oxar med en plog (sallsynt), ibland asnor som lastas, det ar allt. Det har inte funnit gas att kopa har i stan pa tre manader. Allmanna kommunikationer ar Matatos, minibussar med plats for 14, men oftast ar man sakert 20, plus bagage knutet runt och uppepa, de kor som "darar" sa man far halla sig undan..
Strommen gar oftast ett par ganger pa kvallen, och vattnet ar pa upphallningen, vi ar glada om det regnar, for da fylls det pa i var tank. Detta vatten kokas sedan i 30 minuter, och filtreras innan vi anvander det att dricka och till matlagning, det ovriga i toalett och handfat ar ibland kommunalt, ibland regnvatten. Folk ute pa landet anvander ibland vattnet som det ar fran backar och floder, men da har de ocksa ofta mask i magen och far diarreer forstas.
Ja nu hinner jag inte mer for jag ska hem och ha svenskalektion med en kille Alison som tankt sig komma till Sverige och Kalmar till sommaren for att sedan borja studera i Lund! Han traffade en Rotarydoktor har forra sommaren och har planerat detta med henne. Han spelar keybord i kyrkan pa gospelgudstjansterna.
Fortsattning foljer..
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Hej Helena!
ReplyDeleteRåkade hamna här via annonserande från Arvid. Du skriver verkligen fantastiskt målande! Det är otroligt intressant och spännande att läsa om ditt äventyr och man påminns om hur bra man har det här hemma med mat i magen och en stor, varm säng.
Ta hand om dig och fortsätt skriva så underbart, jag fortsätter följa!
Kram / Fröken Ruus
Jag blir så imponerad av dina beskrivelser, det är precis som att jag får vara med dig på plats. Har precis åkt mitt första vasalopp och har äntligen kommit hem till några minusgrader här i Umeå. Önskar all välgång och hoppas att Kenyanerna behandlar dig väl!
ReplyDeleteHej Helena!
ReplyDeleteMed intresse följer vi dina fantastiskt skildrande berättelser långt där borta. Kontrasterna mellan ett plåtskjul i Afrikaland och Torpa Vårdcentral gör oss ödmjuka inför ditt uppdrag.
Vi önskar dig det allra bästa! Va´ rädd om dig...
:)
Kram/ Evy & Benny
Hej
ReplyDeleteHej Helena! Nu prövar jag igen. Min förra kommentar försvann. Å jag som hade ansträngt mig så. Jo, igår var jag på min årliga coloscopi på sjukhuset och låg och tänkte på dig. Kontrasterna blir så enorma när man tas omhand av vänlig personal i ett modernt sjukhus mot vad du beskriver. Det lustiga var att sjuksköterskan nästan med en gång började prata om skidåkning och Vasaloppet med mig. Hon brukar langa dricka till sin bror och brorson . Jag undrade nästan om det stod i min journal att det var ett lämpligt samtalsämne?! Dock har jag väl lärt känna personalen efter 18 års årliga besök. Och jag har haft samma doktor hela tiden. Dock var det tuffa tag i går och jag var rätt slut efteråt. Men eftersom de pratar med mig nästa hela tiden så hinner vi avhandla en del mellan den jobbigaste smärtan. Och jag berättade om din resa som Hans genast visste om och sa att det var Rotarys jeep-doktorer. Så tänkte jag också på Gustav Ribbing, Svenska Jerusalemsföreningens första doktor som sändes ut till Betlehemstrakten runt år 1902. Han cyklade runt med ett paraply som skydd mot solen. Med tanke på vägarnas framkomlighet m.m.som du beskriver så känns det inte som det hänt så mycket sen 1902! Däremot är det värt att känna till att den första sjukstugan byggdes 1908 vilken fortfarande är en del av regionsjukhuset i Betlehem. Denna äldsta del är den äldsta i drift varande sjukhusbyggnad i utlandet som ägs av en svensk förening. Eftersom jag själv är ledamot i föreningens styrelse och har gått husesyn ett par gånger så kan man ju vara lite stolt. Men samtidigt är det konstigt att inte de sjukstugor som byggts av Svenska kyrkan, EFS, Missionskyrkan eller Pingstmissionen skulle finnas kvar i Afrika och Indien? De kanske har byggts i andra material eller tagits över av andra organisationer? Det skulle vara intressant om du får tid att se vad för slags annat biståndsarbete som bedrivs. Kram från bror din, Jonas
ReplyDeleteHej.
ReplyDeleteJag och Lovis satt precis och såg filmen Slumdog Millionaire som vann oscar för bästa film. Den handlar om två bröder och en tjej i Mombay, väldigt spännande! Film är det närmaste jag kommer andra världsdelar just nu. Jag är väldigt sugen på att komma iväg på någon resa lik din, du inspirerar!
Ha det fint!
Kramar från Mose