De stora vägarna är nu asfalterade, "tarmac roads", men minsta samhälle man passerar är försett med stora "bumps" för att få ner farten på de fordon som passerar. Ibland har man med vilje också gjort stora "pottholes", och dessutom är det poliskontroller vid infarterna där man får snirkla sig genom spikmattor!
Allting försiggår utefter vägkanten, och nu under regnperioden är det mest en gyttjekant full med små brädstånd med försäljning av framförallt grönsaker och frukt, men på marknadsplatserna finns det allt mellan himmel och jord, mycket begagnade kläder, små reparationsverkstäder, försäljning av kontantkort till telefonerna, och ett stort utbud av motorcyklar som vill skjutsa folk.
Man lastar så mycket det bara går, och lite till, på allt som rullar och chansar vid omkörningar i backar och kurvor.
Fortfarande är småvägarna dock mycket dåliga och ofattbart gropiga. I går tänkte vi som sista nationalpark denna gång åka till ett ställe, Sweetwaters schimpansreservat, men efter ett par kilometer på en tvättbräda kände vi att nää, det får vänta till nästa gång vi kommer hit (!), vi vände.
Inne i Nanyuki mötte vi en glad demonstration, vi vet inte riktigt för vad, men de hade kul.
Telefonen är ju också ett kommunikationssätt, och det har vi nämnt tidigare, vad viktig den är här. Fasta telefoner finns nog inte, och inte mycket datorer. Fattiga människor utan anställning (farmers bl.a) får inte öppna bankkonton, men då fungerar telefonen numera som bank och betalningssystem, Mpesa. Det gjorde det ju redan för flera år sedan, men systemet har byggts ut, och nu kan man låna och spara pengar också, få ränta etc. Vissa sköterskor på mina mottagningar är helt otroliga, de kan få många samtal i timmen, som de ogenerat halar upp telefonen och tar emot, så ibland får jag säga till, eftersom jag är beroende av att de tolkar hela tiden.
I fredags hade vi familjen Spendrup-Dyer, som äger farmen, här på middag. Det var trevligt att få lära känna dem och deras historia här lite närmare. Charlie som är här i tredje generationen berättade att han vaknar varje morgon, går ut och nyper sig i armen, och tycker att han bor på den vackraste och finaste platsen på jorden, härligt!
Innan vi åkte iväg på utflykt igår så vandrade vi upp efter den lilla floden som rinner över ägorna. Vi hittade källan där den kommer upp ur marken, det är smältvatten från glaciärerna uppe på berget som går under jorden hit ner. Det är kristallklart, gott och helt drickbart utan rening, svagt turkosfärgat, man kan förstå att hans morfar tyckte det var bra att slå sig ner här...
Härliga bilder!
ReplyDelete