Åter i Homa Bay!

Nu har vi haft några väldigt intensiva dagar med våra "barn"! Vi lämnade Kisima Farm i lördags förmiddag efter en sista joggingrunda på flygfältet, och besök på rosenodlingarna.
Vi återvände till den vackra Borana-lodgen, och hade nästan ett dygn där med god mat och fin viltskådning. Vi fick också morgonkaffe hemma hos gamla paret Dyer som fortfarande bor i sitt hus nere i dalen. De är båda i 80-årsåldern, och är legendariska i trakten. Vi hade hört så mycket om både dem och deras hus, så det var väldigt roligt att få den kontakten.
Det blev en tung söndag med brunch på Fairmont Mount Kenya Safari Lodge i Nanyuki, mycket uppskattat och gott, sedan ett antal timmar dåsandes i bilen på skumpiga vägar till Lake Nakuru (sjön med alla rosa flamingos) där vi övernattade. Gaten hade egentligen stängt in till parken där vi bokat hotell, när vi kom fram,  men med hjälp av vår chaufför och mitt livs första muta på 200:- kom vi igenom...
På morgonen efter game drive med flera noshörningar och ett lejon bland mycket annat, lämnade vi på nytt för den ännu längre sträckan till Homa Bay. Vi åkte över Riftdalen, upp på högländerna med theodlingar runt Kericho, ner mot Victoriasjön, Kisumo, och slutligen Homa Bay.
Sister Margaret dök upp, och med sedvanlig bravur och överraskningsförmåga bjöd hon på en kväll vi aldrig kommer att glömma. Det var uppdukat i trädgården med partytält, sidenklädda stolar. Sister Margarets gamla mamma kom från Nairobi, där hon hälsat yngsta dottern välkommen hem. Hon ska gift sig med en tysk vid jultid härnere. Margarets äldste bror kom också, en hel del medhjälpare, och två svenska tjejer som gör någon praktik för sin utbildning till behandlingspedagoger, i Växjö.
Sen var det förstås uppvisningar med sång, deklamation och dans, presentväxlingar och mycket skratt, innan vi utpumpade dåsade in under myggnätet, med fläkten på högvarv!
Idag har det varit lika intensivt med morgonpromenad och lite shopping innan vi åkte iväg med sister M för att besöka de barnen som bor på ett barnhem efter vårt förra besök här. De var de fem små syskonen som bodde ensamma i en hydda utan dörr. Äldsta systern hade blivit bortrövad, våldtagen, gravid och fött ett barn, men sedan återbördad dit. Gamla farmorn ville gärna ha hem barnbarnen igen till byn, men de bor ensamma, och sister M vill ha det lite mer ordnat för dem först innan hon släpper hem dem på loven.
Därefter for vi iväg på skolbesök, och det visade sig att det var avslutning med Graduation, och vi var hedersgäster!! Vi satt med ett par timmar i hettan på första raden under ett partytält och lyssnade på olika tal, uppträdanden och ceremonier innan vi smet iväg för att åka ut till farmen. Där växer ju allt så det knakar, alla olika tropiska frukter, grönsaker, samt getter, grisar, kor, får, hönor, gäss och kalkoner...Rundvisning och lunch, välorganiserat som vanligt.
På kvällen hade vi ordnat med kalas i Turisthotellets trädgård för allesammans. Vi hade först en rolig fotbollsmatch, barnen hade fått svenska fotbollströjor, och vi hade köpt kenyanska på morgonen, men barnen vann med 6-1. Sen hade vi stor buffé i stearinljussken med massor av afrikansk mat för 20 personer, och barnen satt som ljus och åt massor, sköljde ner med "soda"-läsk, det var lycka.
Efter prisutdelning, avskedstal och kramar satt vi med sister M en stund för att prata om framtiden. Läget är under kontroll, men skolavgifterna är dyra, så vi får se hur mycket vi lyckas samla in på julmarknaden nästa vecka; om vi kan fortsätta att betala för de 35 i primary school som vi gör idag. En del barn får byta skola för att vi ska få lägre avgifter.
Att detta är angeläget hoppas jag framgår med önskvärd tydlighet; som sister M uttryckte det förra gången vi var här; om de inte fått stöd och pengar till skolavgifterna skulle de inte leva idag...
Hur skulle det kännas när vi lekt och busat  med Philip, Cindy, Stella-Maris, Kerstin-Paula, Maria, Roger-Hans och Helacat-Remi?