Nu har första veckan med arbete passerat, och varje dag är mer eller mindre omtumlande rik på nya intryck och upplevelser som man inte kan drömma om...

Det började med att Charlotte och jag har varit magsjuka ungefär varannan dag, och trott vi skulle bli bra, men sen har det kört på igen kan man säga, det är ju lite nervöst när toastandarden inte är som vi är vana vid hemma i Sverige, utom i huset där vi bor.

Jag besökte SCMOH Dr Benjamin Mwiti i Timau, (subcounty medical officer of health) och vi är välkomna i området, men tyvärr strejkar fortfarande den offentliga sjukvården, så vi stannar på Gundua så länge (där Lars arbetar). Vi känner oss välkomna där, och kanske tack vare strejk på andra ställen har de fått lite mer att göra, vilket känns bra. De har också startat upp en egen jeeplinje efter Rotarys läkarbank lade ner sin vid årskiftet, så delvis åker man ut till samma ställen som förut, 3-4 dagar i veckan och har mobil mottagning ute i mer avlägsna byar. På Gundua arbetar två clinical officers (mellanting mellan läkare och sjuksköterska) en sköterska, en mödravård- och barnavårdssköterska, en labpersonal, två i reception, en tandsköterska. När en är ute kan det bli rätt körigt, för vi har ett apotek också, och en liten förlossningsavdelning där det var rush i slutet på veckan och över helgen med 6 förlossningar. En fick skickas vidare till Nanyuki någon timme bort, då inget hände, och hon var uttröttad, det blev kejsarsnitt med en välskapt flicka där. Övriga gick bra, Geoffrey, sköterskan som hade helgtjänst (både natt och dag själv) var rätt slut igår morse...

Det är mycket förkylningar, hosta, ont i magen, flickor i skolan som har huvudvärk och menstrassel inför examina, en del olycksfall med suturering, omläggningar.

I går kom det in en man som kommit på en tjuv i sin haschodling (eller liknande; någon drog man tuggar, legalt att odla). Tjuven tog sin machete och högg honom över högerhanden så en bit av tummen gick av, och skärsår på ett par fingrar till. Geoffrey och jag slog våra kloka huvuden ihop och suturerade fingrarna, och gjorde sedan en ”exarticulation” på tummen, dvs amputerade ner kvarvarande benbitar till närmsta led, och fick blodstillat, och gjort en snygg lambå med polstring över toppen. Jag tror han kommer att få hyfsad funktion i den, jag kollade i Sahlgrenskas handkirurg-PM sedan och fann att vi nästan gjort det helt enligt skolboken...;-) Det blir spännande när han kommer på återbesök.

På helgen stannade vi hemma för det var polotävlingar, avslutning på serien för säsongen här på farmens ägor. Vi åt lunch i klubbhuset, och fick kontakt med många farmägare och hästägare i området. Övervägande delen är från vita gamla engelska familjer, men en och annan svart kommer in i gängen också. Många trevliga i alla fall, Charlotte fick ett ordentligt party på lördagskvällen, och kan nu mer än vi om alla härikring (förstås!). En kille från Nairobi sålde begagnade boots och oljerockar, så vi handlade och prutade. Lars och Charlotte fick var sina snygga Williamsboots för 250:- paret! Vi träffade också Ida igen, en svensk tjej som annars bor i England sedan 6 år, tillsammans med en polospelare, och hon spelar själv också. Hon var väldigt glad att träffa svenskar och förklarade mycket av spelet för oss.

I övrigt var vi en snabb sväng i Meru för veckohandling, Lars har köpt gummistövlar , för nu börjar regnen....