Första veckan 2016

Nu ska vi försöka återge lite av våra äventyr igen...
Det är dags för en ny tjänstgöringsperiod för Lars som rotarytandläkare på Kisima Farm, samma ställe som vi var på för två år sedan. Den ligger på nordöstra sidan av Mount Kenya. För Helena blir det lite annorlunda, då Rotary inte har någon jeeplinje här längre, det anses lite för väl försörjt med egen hälsoverksamhet, och vägarna har blivit bättre, så är reglerna. Jag har därför själv ordnat med att få arbeta som volontär i den offentliga primärvården här i området, vilket har inneburit månadslånga mailkonversationer med en mängd olika personer här nere..
Dessutom har vi med oss Charlotte Sundquist, som är ung st-läkare i allmänmedicin, vi har känt henne sen innan hon var född ;-). Våra arbetstillstånd och medical licenses är på väg..
Charlottes mamma och  pappa, Anci och HP har också varit med första veckan, men lämnade oss idag för egna safariäventyr.

Vi började med en tur till sister Margaret i Homa Bay, där vi stannade tre nätter på turisthotellet nere vid Victoriasjön. Vi träffade alla barnen, Margarets hjälpredor, och kollade huset i stan, farmen på landet, snickeriverkstaden och årets nyhet i form av en restaurang på granntomten!
Den serverar enkel husmanskost till billigt pris, och har redan en stor kundkrets då den ligger mittemot entrén till Homa Bays nya universitet. Många av hennes ungdomar arbetar där samtidigt som de studerar, och överskottet kan hon använda till sin övriga verksamhet, snacka om entreprenörsanda!
Vi pratade om stiftelsen Save the destitute, och planerna på att bygga en skola ute på farmen, tydligen har staten inte gett tillstånd till nya skolor på ett bra tag, utan prioriterat högre utbildning och universitet, men möjligen är detta på väg att vända. Vi fick kopior på verifikationer för terminsavgifter och lista på barnen, så det verkar vara i ordning.
Det har invigts en flygplats i stan också, bara någon km från farmen, med så gott som dagliga förbindelser med Nairobi, vilket gör att det byggs mycket på den vackra sluttningen, och kommer troligen bli ett attraktivt område.
Sista kvällen upprepade vi förra gångens succé med fotbollsmatch, och middag med discodans i hotellets trädgård för alla barn och hjälpredor i huset! Det blev mycket lyckat, Margaret kallade det för årets party!

Efter HB for vi tillbaka till Nairobi för traditionsenligt besök på Karen Blixenmuseet, och middag på Carnivore. Vi hade med oss Esmeralda (min bror Jonas svägerskas dotter) hon gör volontärarbete i Kiberaslummen, och har haft det lite tufft ett tag. Hon riktigt sprudlade av glädje att få komma in i en vacker grön park med frisk luft en stund. Vi hade en trevlig kväll, och ska försöka se om hon kan komma hit och hälsa på oss senare.  Vi har också förmedlat kontakt till en annan svensk tjej, Sanna, som gör lärarpraktik i Homa Bay och bor hos sister Margaret. Hon läser annars på Linneuniversitet i Kalmar och bor på Esplanaden!! De ska försöka ses också.
Efter en lång bilfärd kom vi sedan hit upp och har installerat oss, vi har gjort promenader och sett oss omkring här, hälsat på gamla bekanta, och firat Anci med en lunch på Fairmont hotel i Nanyuki (hon fick det av oss i födelsedagspresent för ett tag sen...) Vi avslutade i går eftermiddag med att åka bort till elephant corridor, en viadukt under vägen där elefanter kan passera mellan mount Kenya och slätten nedanför, och tro det eller ej, där står minst åtta elefanter och äter i buskarna! Jag har passerat där många gånger, men aldrig sett nån, och det var rätt många andra som stannade och fotograferade.

Idag började allvaret; Lars fick lagat tandläkarstolen så det går att borra, det har man inte kunnat på 6 veckor, skam den som ger sig. Några patienter hann han med också.
Charlotte och jag var med en clinical officer på Gundua då vår arbetsplats i den offentliga vården är i strejk (tar troligen slut denna veckan). Vi hann med ett antal patienter innan man plötligt kom in med ett mycket litet och mycket sjukt barn. Tyvärr var det inte mycket vi kunde göra, men vi försökte nästan ett par timmar att få det att vända, men hon var så försvagad av uttorkning att det inte gick att rädda henne med de små resurser vi hade. Föräldrarna var chockade och mycket ledsna, så det var en tung start för oss alla...
Efter hemfärd, kaffe och nybakt surdegsbröd (jag har med mjölmixar och vår gulliga och mysiga maid Miriam skämmer redan bort oss) repade vi oss genom ett första höghöjdspass bort till flygfältet och tillbaka.
Det blåser ute, brasan sprakar, det är mycket torrt ute, så regnet som snart kommer är välbehövligt.
Hälsar Helena
Bilder kommer separat