Efter 41 år som tandläkare, specialist i parodontologi och disputerad i epidemiologi trodde man kanske att det inte fanns så mycket mer att tillägga för att betrakta sig som ganska komplett i yrket. Men kära nån! Idag har jag lärt en helt ny teknik hur man kan behandla "obehandlingsbara barn", av min afrikanska sköterska Louise ( Här kallar dom henne Rouise, för dom växlar L o R precis som man gör i vissa asiatiska länder.)
En pappa kommer med sin 8-årig gosse, som haft tandvärk några dagar och inte sovit på nätterna. Jag konstaterar att två mjölktänder nere till höger har stora kariesskador som är orsak till eländet. Louise och pappan kommer överens om att de tänderna ska bort. Att det inte är tandläkaren som "bestämmer" lärde jag mig redan första gången jag jobbade här i Afrika. Allt gick bra tills jag tog fram bedövningssprutan. Gossen blev helt tokig och kastade sig ur stolen och jag antydde lite försiktigt att pappan kanske skulle gå hem och berätta för gossen vad som ska ske och på det viset få honom mer samarbetsvillig. Så gör vi ju hemma. ( Eller låter Kicki indoktrinera det lilla barnet.) Louise och pappan pratade lite snabbt på swahili, varpå pappan satte sig i stolen med gossen i famnen. Klämde fast ungens armar och lade ett av sina ben över hans. Louise tog ett rejält tag om näsan på grabben och höll med andra handen i hakan tills han öppnade munnen för att få luft!! Sen gick allt som en dans. Bedövning och tanduttagning i ett svisch. Möjligen med den komplikationen att pojken skrek så högt att hela Gundua trodde att det var en komplicerad förlossning som föranledde de våldsamma tjuten som hördes vida omkring.
Tja, jag vill inte säga att det var en behaglig erfarenhet, men det lärde mig att i ett akut läge, där man har en ytterst begränsad tillgång på vårdresurser, kan det vara användbart med "ta i med hårdhandskarna". Sedan är det ju lätt att känna igen hur starka kvinnor "tar över". Det gäller ju inte bara inom afrikansk tandvård.
Lars Salonen
leg. tdl (tills vidare åtminstone)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment